visornas andan

(började med melankoli och slutar man sinnesro. älskar hur totalt jag lyckats vända på mitt liv)

2012-02-28T00:14:00.000+01:00

Sonat till Miriam lämnade mig med melankoli i bröstet, trots att slutet var ljust. Över hela boken låg ett lätt skimmer, precis de färger luften bar igår. Kallt och varmt på samma gång, mjukt. Berättelsen var vacker, men jag distraherades av språket. För många adjektiv, lite för smäktande, och det verkar som att det smittat av sig.

Men blev väldigt sugen på att som Adam fara till en gammal stad, sitta i vårljus på parkbänk och notera detaljer. Med penna och papper. Kanske te på termos. Vandra runt på upptäcksfärd utan sällskap. Ha sällskapet inuti.

Jag arrangerar om min berättelse på anslagstavla. Alla stycken kommer nog att strykas: byggas om. Det börjar bli vår nu, och det känns i hela kroppen.

Vill hänga upp den på väggen, sinnesron.

2012-02-27T00:07:00.000+01:00

Solen har tittat fram. Jag riktar huvudet mot himlen och sluter ögonen. Låter den nå mig i ögonvrån när jag är ute och springer. Kisar när jag sitter på trädäcket och läser. Kan inte sluta le.

Emma har varit här, och vi har gottat ner oss i Harry Potter. Alla filmer minus två och nu har jag dessutom läst om de två första böckerna. Och tittat på en väldig massa intervjuer med skådespelarna på youtube, jag vet inte riktigt vad som flugit i mig. Men fint är det. Just nu tar jag dock paus och läser Sonat till Miriam. Adam har begett sig till Krakow och om en månad är jag också där. Det är också fint.

Jag hade mer på hjärtat men började prata med en fin vän och nu är klockan mycket, så det är bäst att jag sover lite istället. En stor kram till den som vill ha den.

2012-02-24T17:02:00.002+01:00

SNÖDROPPAR

om omirakel och litteraturkärlek

2012-02-18T23:50:00.002+01:00

Ranelid dödar det vackra i spoken word och poesi i allmänhet. Försökte vara Emil Jensen med brinnande själen och sköra orden, lyckas bara med upprapningar av egna slitna aforismer. Tur att det finns havreglass och varma hallon att lappa litteraturhjärtat med.

stjärtevärmande

2012-02-16T17:49:00.002+01:00

lite nördig lycka när det dimper ner tre par strumpor och lite annan ull i brevlådan.

hjärtevärmande

2012-02-16T15:47:00.001+01:00

flyter runt på internetvågor och inspireras så otroligt. alla själar som brinner, som aktivt jobbar för något istället för mot något. den styrkan är så fantastisk. och det fantastiska är så kraftfullt.

allting finns inom oss. vi kan vi kan vi kan.

2012-02-15T23:03:00.000+01:00

började precis prenumerera på dikter, en gång i veckan ska de dimpa ner i mejllådan och kasta mig in en annan värld. ser fram emot det. just nu är det nog mest dags att sova, huvudvärken är inte nådig.

2012-02-14T23:31:00.000+01:00

framtidsplaner och en buss som inte kom
mina converse läckte slask, hela staden var slask
trampade på ändå

fina ord och upphöjda drömmar
falafel på det.
staden så annorlunda, något avig
binder inte mig längre
allt är lämnat bakom

det fanns en tid med fivefingers på kullersten
en tid med popcorn för hungriga magar och en alltid olåst dörr
en tid för ivrigt skrivande på uteliggarbänken

en tid för håltimmesömn på heltäckningsmattan
en tid för gnagande ångest och undvikande blickar
en tid för spyor på toaletten

det fanns en tid med särskrivningsletande och fruktpauser
evig inspiration och kreativitet och skratt och glädje
det fanns en tid för allt det där

men det är lämnat bakom
binder mig inte längre

jag vandrade med blöta skor mot stationen
tog tåget
hem

om att hålla värmen när allt är is

2012-02-11T17:29:00.037+01:00

ullunderställ och smälta vantar, scoutvänner, värmande linssoppa, eld och rök och stinkande kläder
smällar man får ta. så underbart, luften, kylan, skratten
hasade fram över isen, skvatt till när den knakade och fascinerades när den avslöjade sitt djup
trängde bort de högljudda fyrhjulingarna som störde friden
ändrade planer och därefter planlöshet. bara lugnet, nuet, viet
(har jag sagt att jag älskar det?)

-<->-<->--<->-<->-

2012-02-08T22:35:00.001+01:00

2012-02-07T23:46:00.000+01:00

månen fick träden att kasta skuggor längs vägen
jag cyklade hem med skadat knä
och andedräkten frös till is på kinderna

du ska trampa vasst

2012-02-07T19:34:00.002+01:00

grus i skon.
som en kompanjon, en följeslagare
du ska trampa vasst, du bedragare

tystnad som lämnas kvar
tystnad, allt jag har

långa vandringen mot bättre liv
ge upp, arma krake, du saknar driv

grus mot häl mot fot mot tå
stora fötter, skor för små

hjärtat, en skuldtyngd låntagare
förmultnar sakta, blir svagare och svagare

hoppet, en ettrig gnagare
slår hål och horisonten,
allt vagare

du ska trampa vasst,
du bedragare

2012-02-06T21:43:00.000+01:00

gungar till kings of convenience och njuter av livet lite till
har fruktansvärd huvudvärk, kanske på grund av ändrat synfel, kanske på grund av annat
men det är okej. jag har ytterligare en fin helg framför mig.

självdisciplin

2012-02-06T18:28:00.000+01:00

När man inte gör spanska kan det se ut så här.

våra oköttsliga lustar

2012-02-04T14:18:00.000+01:00

hittade finaste vegetariska/veganska bloggen. här.

2012-02-03T12:01:00.001+01:00

ohederligt stulen bild. men så sann.

åh, vilken fiiiiin jacka! och den och den och den, förgiftade en hel värld

2012-02-02T23:34:00.000+01:00

så fruktansvärt kallt ute. andetagen hann inte mer än ut genom munnen innan de frös fast i halsduken. inser att jag verkligen borde köpa mig en ordentlig skaljacka. men efter att ha sett dokument utifrån om textilindustrin känns det inte särskilt lockande att lägga en enda krona på något som har med tyg att göra. jag blev så otroligt illa berörd. inte för att jag trodde att saker sköttes på ett snyggt och hållbart sätt, den illusionen har redan raserats i så många andra sammanhang att jag slutat tro – men det var ändå så mycket värre än jag kunnat föreställa mig. den moderna tidens slaveri. hälsoförbryteri. köp ut land efter land, sko er på andras hälsa, andras liv, andras misär. det verkar vara standard.

att det verkar alltid vara så mycket värre än man vågar tro. blir så fruktansvärt arg på företag som rider på eko-trenden och struntar fullständigt i vad den står för. blir så fruktansvärt arg på myndigheter som värnar mer om handeln än sina medborgare, sin värld. hur kan man tänka så smått?

så jag sitter och läser miljöpolicys från olika friluftsföretag. försöker hitta ett som är trovärdigt i sin hållbara framtoning. vet innerst inne att jag kommer bli grundlurad. gick ju trots allt media.

efter det här är det bara second hand och svindyrt ekocertifierat som gäller. man får göra vad man kan, bit för bit. människa för människa.

ord om en sådan känsla som gärna får bygga bo och stanna för alltid

2012-01-29T22:42:00.000+01:00

linserna skär in i ögonen, så torra och trötta

jag med

men varm.

är hemma efter helg med snö och sovsäck

många timmar vid elden, sotiga händer och kalla tår

vi lagade mat tillsammans, vandrade tillsammans, andades tillsammans

så där som vi gör.

värmde varandra när graderna föll, hetsade elden och skrattade

skrattade så mycket

att krypa ner i sovsäcken, fukten mot ansiktet och resten av kroppen inkapslad i värme

så mycket trygghet. det vita utanför, isen som aldrig sprack

andetag innanför

sömnsuset

lyckoruset

somnade tillsammans, vaknade tillsammans

värmen, i allt vi gör

go drink your sunshine juice, pt. two

2012-01-26T23:11:00.000+01:00

kryper till kojs leende med hela kroppen
det har varit en fin dag, med spanskaförståelse, vänpromenad och facebookflum
imorgon blir det äventyr igen. hej livet.

go drink your sunshine juice

2012-01-25T13:28:00.000+01:00

dagens inspiration: http://open.spotify.com/track/3apRIDlmRAkWDb3IbyDLhk

all is love

2012-01-23T15:14:00.004+01:00

nedstamp i nuet (stjärnorna så klara där ovanför)

2012-01-18T18:03:00.016+01:00

passerar stjärnfallsvägen
det är stadsmörker utanför bussen,
orangelila toner av svart
inga stjärnor
där.

inuti så många. stjärnan av hopp:
jag som orkade en dag med upp tidigt, jobb, för sen lunch, skolmöte, skrivflow, oväntat möte och skrivkurs – leende.
stjärnan av värme:
de överraskande innerliga samtalen och vårluften, tankarna som bär framåt
stjärnan av närvaro:
buss mot konsert och vän

passerar sandby ljung
här faller inte stjärnor.
de byggs upp inuti

2012-01-15T23:22:00.000+01:00

lilla fågeln som pickar i bröstet
du du du
du är ensam nu

2012-01-14T22:58:00.000+01:00

som en vårhimmel. inte januari alls.
sprang och benen bar, lungorna orkade kalla luften
frusna fingrar i vinden, men solen så varm i ansiktet
annuals i takt med andetag
och styrkan i allt
solen, benen, själen
styrkan i allt

om blickar som slås ned

2012-01-13T23:30:00.001+01:00

Idag såg jag människor idag såg människor mig. Jag såg en man som stod och delade ut bröd till heroinarmveck och vodkaögon. De ville skriva om honom. I stadens tidning. Han svepte med handen över de förbipasserande. ”Det är inte om mig, utan om alla de som bara går förbi ni borde skriva om.”

oförskämt kopierat direkt från Annas blogg (som alla borde läsa, för hennes ord är guld).

Den där likgiltigheten. Den är överallt nu. Det kryper under huden på mig, när jag ser människor blunda för verklighet, när de stänger ute allt som är jobbigt. Ändå är jag också en sådan som bara går förbi. Vänder bort blicken och låtsas att inte se, fast det enda jag gör är att se. Säger att jag inte har några kontanter när en hand sträcks fram. Skäms för att jag tvivlar på baktanken. Ifall det är organiserat, till droger, eller till någon verkligt behövande. Skäms för att jag inte tror på människan framför mig, för att jag i mitt tvivel väljer att inte ge alls, liksom för säkerhets skull. Skäms för att jag glömmer bort att det är en människa av kött och blod jag talar med.

Likgiltigheten. Den kommer att ta kål på oss. En styrelsemedlem för en storskalig djurfabrik intervjuades i Vårt grisiga hav, och menade att moderna kycklingar inte är liv, utan mekanik. Likgiltigheten i hans ögon. Föraktet gentemot den som faktiskt brydde sig. Och visst är det inte riktigt okej att bry sig? Att vara viktigpetter, moralkärring, pretto eller något annat fint ord uppfunnet för att svärta ner omtanken. Det sticker liksom i ögonen. Något envist, jobbigt, som måste slås bort med att personen i fråga antingen är naiv som strävar mot något ouppnåeligt, eller felinformerad, för så kan det faktiskt inte se ut. Sånt där är inget myndigheter kan låta pågå.

Och så fortsätter det att pågå.

Jag inspireras gång på gång av Bella, för att hon aldrig slutar brinna. För att hon låter sig göra det. Och jag samlar kraft för att själv våga möta alla obehagligheter, för att stå upp för det jag tror på. Stort som litet. Det är så viktigt att bry sig.

Det enda som botar likgiltighet, är ju faktiskt, att våga bry sig.

och karlstad var faktiskt solens stad en liten stund

2012-01-11T12:45:00.005+01:00

äntligen,
hemresa.

2012-01-10T22:49:00.001+01:00

Såg Eat pray love. En helt okej film, som kanske inte berörde men ändå inspirerade. Konstigt nog insåg jag att jag hade tre livsmål formulerade när eftertexterna började rulla. Jag vill resa, 1. inuti och 2. utanför. Och så vill jag 3. göra skillnad. Hjälpa.

I detta ryms nog hela jag. Jag hoppas att jag aldrig glömmer bort det.

fortfarande långt hemifrån

2012-01-09T18:49:00.002+01:00

Just nu. Tycker om vinterfärgerna.

i allt kaos:

2012-01-06T20:13:00.001+01:00

Att komma hopsnörd, snurrig och stressvag tio minuter innan stängning, begära specialkost och få omsorgsfullt lagad och upplagd mat. Var ännu godare i själ än i mun.

Kil, kila, kyla

2012-01-03T21:21:00.001+01:00

himlen skickar ner hela sitt lager av andra-sorteringsflingor
blötsnö som klibbar sig fast och tränger igenom
jag gråter hjärtat ur mig i offentligt rum
men kils centralstation så död
ingen hör, ingen här.
cellerna skriker socker socker socker
det finns ingen reservenergi
finns ingen reserv.
så bräckligt.
Allt så Bräckligt.
biljetten höll inte, tåget kom inte, ekg'n ritar mönster som var fel
jag skriker socker socker socker
ge mig socker

och himlen spottar snöflingor

det allra närmsta

2011-12-31T10:00:00.003+01:00

öppnar dörren;
kliver rakt ut i frostbiten natur
orörd mark med bäck som brusar starkt
Lyckan sprider sig,
slår bort sömnlösheten
det är det här. det enkla
jag älskar.

hard believer

2011-12-29T18:00:00.002+01:00

lite för att natalie sa att hon saknade min sång, och lite för att daniel inspirerade.

om varför det är viktigt att ta ställning

2011-12-29T11:36:00.004+01:00

väldigt läsvärt.

2011-12-24T21:57:00.003+01:00

kaoset i kroppen men lugnet i stjärnorna
så gnistrande kallt; plötsligt ishinna på asfalt
och tystnaden

(krigsdokumentär)

2011-12-21T22:04:00.002+01:00

blod och smuts och rök och eld och skrik och skrik skrik skrik
det skriker i mig
fred.
något så befängt som fred

varför skäms jag för att jag önskar?

vinterluft

2011-12-20T21:32:00.000+01:00

trots tjugonde december,
första vinterluften idag
så kallt mot kinderna, nästan hårt

trampade tramp tramp mot sista övningen för i år
leenden och skratt från människor som inte vet att de
är tisdagsglädjen.
viktiga viktiga tisdagsglädjen

himlen så vacker
kala träd mot rosa, gult och blått
separerade, utsmetade: men sammanlänkade
vinternyanser

och kallt kallt kallt, nästan hårt
mot kinderna

intermezzo

2011-12-20T21:23:00.001+01:00

Börjar med ett par ord, slutar. Suddar. Så trevande. Låter mig distraheras. Skriver om övergödning och språngskikt istället för om Moa och Linnea. Det är ju om dem jag vill berätta. Läser artiklar och ser dokumentärer, vill påverka, engagera. Vågar inte riktigt ta den platsen. Det är obekvämt, meningsskiljaktigheter - obekvämt. Och vem orkar med Obekvämt. Inte svensken, inte Sverige. Vill inte vara en av alla dem som nedvärderar Sverige, inte ha den tonen. Vill ha ett forum där rätt skrivande får rätt plats. Poesi, diktande, politiskt, vardagligt, inspirerande. Inte spreta, förvirra läsare. Inte skriva fler korta meningar, med bisats. Åk till Berlin istället Anna. Gör färdigt skitskolan och Åk.

2011-11-21T16:14:00.001+01:00

Many people think that patience is a sign of weakness. I think this is a mistake. It is anger that is a sign of weakness, whereas patience is a sign of strength.

- Dalai Lama

Ett lugn genom kroppen. Jag väljer nog rätt ändå.

om att vara den man springer förbi; struntar i

2011-11-18T12:15:00.000+01:00

Inte så mycket värderande tankar, men ifrågasättande. Känner mig liten och obetydlig. Jag håller människor nära, så himla tätt inpå, så precis intill. Och blir lika ledsen varje gång jag känner att det inte är ömsesidigt. Vet inte om jag är en sådan som låter mig trampas på, eller någon som tror på förlåtelse. Min godtrogenhet har slagit mig i magen många gånger. Jag vill inte mer.

Det här kanske är ett tillfälle i livet då jag borde lämna allt och börja på nytt. Jag har så svårt att se någon framtid. Samtidigt känner jag inte att bollen ligger hos mig. Om de träffade inte känner sig träffade så finns det väl inget kvar. Det är synd. För jag har värdesatt er så himla mycket. Förstår inte varför det verkar vara så lätt att sluta bry sig om mig. Jag funkar inte så. Jag bryr mig löjligt mycket även efter att jag sagt upp kontakten. Men det är väl någon defekt jag har.

Jag är nämligen en sån som ända in i det sista tror på den genuina vänskapen.

2011-11-16T15:42:00.000+01:00

Lyssnar på Tallest man on earth och prioriterar liv.

och löven som fallit ligger nu istället som täcke på marken, en mjuk bädd för såriga fötter

2011-11-10T21:23:00.043+01:00

Vaknade till en så varm morgonsol. Det satte ton för resten av dagen, som också var varm och fin. Jag pysslade fram ett litet fars dag-kort, bakade spenatpaj och packade väska för Värmlandsresa.

Gav mig på läggsöm, efter inspiration hos 365slöjd. Lite pilligt att få sakerna precis där man ville ha dem, men måste få säga att det blev himla tjusigt till slut. Inte varje dag man syr små träd med guldsöm liksom.

Dagen avslutades med scoutvärme och sedan hård kram från pappa. Och morgondagen skulle bjuda på långresa till Värmland och finaste N. Ibland är allt bara bra.

nuläge

2011-11-09T21:57:00.000+01:00

Reder ut skolan och trasslar ihop hjärtat. Väntar på att posten ska komma med paket. Funderar på att klippa av allt hår. Spånar på romanuppslag. Får beröm. Ser ut som fan. Längtar efter solsken.

2011-11-08T22:15:00.002+01:00

Idag tror jag verkligen på människans godhet.

2011-11-07T23:54:00.000+01:00

Sista skrivkurskvällen ikväll. Det var fint, som vanligt. Vi hängde upp texter på en stor blå skärm för allmän beskådan och sedan steg vi in i en liten sagosal och pratade om text och kurs och utveckling. Kommer att sakna det.

http://open.spotify.com/track/0zBdDEueke6ppLTdNiYGiA

2011-11-05T22:28:00.000+01:00

det blir ljust och mörkt om vartannat
dagarna passerar utan större intryck
ingenting känns, liksom.
det finns inget att känna.

för det är dags att släppa taget om allt som burit mig
dags att gå vidare och vända blad och byta liv och inte ta strid

(det gör så ont,
att inte veta
vad som finns kvar)

vet inte hur tankarna ska hitta nya banor,
såna som inte inkluderar dig. eller oss. eller som flyktigt rör vid
något

hur naiv får man vara? känns som att jag borde nått en gräns för länge sedan
varför knuffades jag inte i rätt riktning
varför trodde jag så jävla hårt?

så jävla hårt

(det gör så ont,
att inte veta
vad som finns kvar
eller ens.
vad som fanns)

2011-11-04T14:23:00.000+01:00

If you are depressed you are living in the past. If you are anxious you are living in the future. If you are at peace, you are living in the present.

- Lao Tzu

den milda hösten

2011-11-02T09:48:00.000+01:00

Åkte till Malmö för att fika med fina B igår. Det blev ett par hjärtevärmande timmar på Glassfabriken (rekommenderas starkt!) och sedan lite skrivande under gatlyktornas sken. Jag blev så inspirerad av staden, myllret, färgerna. Inte alls så där trött som jag brukar bli. Igår var Malmö bara vackert.

Dessutom bytte jag bort två böcker mot den här fina tekoppen. Mycket nöjd.

2011-11-01T09:20:00.002+01:00

blackbird singing in the dead of night

2011-10-30T22:22:00.000+01:00

Trött och glad. Nu behöver jag många timmars sömn igen (det blev minst elva igår om jag lyckats uppskatta rätt), men konserten gav definitivt mer än den tog. ~Oh, I get by, with a little help from my friends~ Mycket värme. Mycket skratt. Jag tycker om alla små sammanhang jag kan vara del av nu, när jag orkar lite igen. ~Mmh, I get high, with a little help from my friends~

Nej. Sängläge - nu, Anna.

bomullsfredag

2011-10-28T21:46:00.000+02:00

Det är tungt nu. Inte så tungt som det varit, men ändå lite för tungt. Jag tar ledigt från allt som heter liv och ägnar en hel dag åt att dammsuga, rensa, dammsuga igen och rensa lite till. Tror på att det är att städa inombords också. Det känns så. (Och sen skvätter jag kokhett vatten på handen när jag diskar och ger kroppen ännu ett område att läka.)

Imorgon är det heldag med kören. Genrep inför Beatles, antagligen i lite för många timmar. Är ganska övertygad om att huvudet inte riktigt kommer orka med, men det finns inte så mycket att göra åt saken. Jag vet att det kommer vara roligt, och fint. Jag bara. Jag vill inte komma hem som en förkyld, utmattad och ledsen människa.

Vill avsluta med lite värme. För att jag tror på liv, lycka och allt det där. Och det är det som i slutändan kommer väga tyngst.

2011-10-22T11:31:00.009+02:00

Pärlkreationerna från igår. Lagom svårighetsgrad för en trött hjärna.

2011-10-21T21:24:00.000+02:00

Botar tårar och intensiv trötthet med höstpromenad tillsammans med vän, pyssel och en kväll på hal is.

skog och sol och skogsmullar

2011-10-09T20:20:00.000+02:00

Fin dag i solsken med solskensvänner, det vill säga scouter. Friden infann sig igen, den där jag alltid glömmer bort när jag är borta från scouterna för länge. Öppenheten, solen, alla lagerna av kläder, skrattet, fikan, värmen. Värmen värmen värmen. Vad jag tycker om er.

lite allvarlig överkänslighet

2011-09-28T20:34:00.000+02:00

gav mig själv en riktig mysstund med scones, te och emil jensen på hög volym efter att ha lagt många timmar på historia. så kommer glöm en dröm, och hur gott menad textraden "ingen spricker av att ta i, du spricker bara om du låter bli" än är, kan jag inte låta bli att bli provocerad. för nog fan kan man spricka av att ta i. man kan spricka så himla mycket.

jag vet inte hur jag ska ta mig vidare, jag har så mycket jag vill säga på det här ämnet. om hur ont det gör att göra för mycket. om hur förstörd man kan bli. om hur mycket man kan hata sig själv. ja, hata. och veta att det är idiotiskt och därför hata ännu mer. jag har fått mina känslor förminskade så många gånger av andra, och förminskat dem än fler gånger själv; för ingen spricker av att ta i. det som inte går att peka på finns inte.

men det fanns ju. jag sprack. av att ta i. och jag har precis återhämtat mig så mycket att jag kan tänka tillbaka på det utan att få ångest. det är en farlig fälla, att tro att man kan göra hur mycket som helst bara man bryr sig, bara man tycker det är roligt. engagemang är något fantastiskt, jag talar verkligen inte emot det, men man kan bry sig för mycket. man kan bry sig långt mer än vad som är hälsosamt, och andra kan utnyttja det utan att veta att de utnyttjar det. det är förfärligt lätt att falla in i ett mönster där man ger mycket mer än man får tillbaka. och det kan bli skadligt. det var det för mig. i mitt fall var det mycket annat som spelade in också, men det som verkligen hände var att jag sprack. av att ta i.

nu vore antingen en mer strukturerad och eftertänksam fortsättning, eller en bra avslutning på sin plats. men jag vet fortfarande inte riktigt hur jag ska få fram det, så jag låter bli. ta hand om er.

de små ögonblicken

2011-09-28T14:03:00.001+02:00

litet brev i postlådan och varm annamage

2011-09-26T22:53:00.001+02:00

med så mycket kärlek i famnen.

http://open.spotify.com/track/1evbM3HlofIcgtDnVxTKKD

2011-09-18T10:22:00.000+02:00

Idag drömmer jag om ett par sista sommardagar. Solen i nacken och ett tält i en skog som börjar bli gul. Hösten verkade missa det i år; färgparaden. Eller så var det jag som missade övergången. Oavsett är det blött och mustigt nu. Jag sitter inne med vantar och halsduk, plöjer bok efter bok. Nu ska jag skriva en historieuppsats - den första av mina sista. Äntligen ska gymnasiet ta slut.

2011-09-16T11:19:00.028+02:00

I söndags pysslade jag fram ett födelsedagskort till min kära mamma. Jag visste att jag läst om någon spännande teknik på 365 saker du kan slöjda, så jag försökte leta upp den - sedan klippte jag sönder en nål och satte igång. Med att quilla. Eller quillningen. Eller hur sjutton man nu ska böja ordet.

värmande och avskärmande

2011-09-11T22:01:00.001+02:00

Besökte E och Glimåkra idag. Stugorna låg på rad i fin idyll, rummen andades värme och gemenskap. Önskade lite inom mig att jag också kunde vara där och dela det, i år, nu. Tillhöra en stuga där skrivarna bor; andas värme och gemenskap med dem. Frodas i den lilla bubblan som skolan skapar, växa i mitt skrivande, i mitt jag, i mitt hjärta.

Just nu är mitt hjärta ganska tunt och litet. Tunt och slitet. Det blir väl så när mycket går i kras på samma gång. Saker att tycka om blev saker att inte tycka om (och i det här fallet är de flesta sakerna människor) (eller situationer) och nu försöker jag hitta nya saker att tycka om. Under tiden måste jag ta igen det jag inte klarade av förra året – därför, tunn och sliten. Kropp hjärta själ.

Men jag läker. Och växer. Och är så innerligt tacksam för all skit jag hamnat eller försatt mig i.

2011-09-06T11:39:00.000+02:00

2011-09-02T19:49:00.035+02:00

Köpte tuschpennor och litet blankt block för 2,60 € i en av Kinabutikerna. N köpte prinsessmålarbok och sedan satt vi på balkongen och målade. Det är så fint när det är det allra simplaste som ger mest.

2011-08-24T15:51:00.001+02:00

N och jag målade med vattenfärg. Helt underbart.

tio tankar om tid

2011-08-17T11:50:00.067+02:00

Nyligen läste jag Tio tankar om tid av Bodil Jönsson. Det var en fin liten bok. Väldigt pedagogisk, och filosofisk utan att det blev högtravande. Många av hennes tankar slog an i mig, och snurrade vidare långt efter att jag lagt ner boken. Ställtid till exempel. Att det är något vi behöver, en startsträcka som man inte ska underskatta som dödtid. Störst var ändå insikten om att tiden är vårt livskapital. Vi kan inte ha ont om den.

Det finns en uppföljare; Tio år senare: tio tankar om tid, som jag definitivt tänker läsa så småningom. Ska bara låta lite tid förlöpa först.

2011-08-13T23:01:00.000+02:00

Någon gång för länge sedan lyckades jag klicka mig fram till the scribble project, en fantastisk kreativ oas. Idag tyckte jag att det var min tur. Så jag ritade också.

2011-08-13T20:47:00.002+02:00

så otroligt fint.

2011-08-05T18:40:00.000+02:00

Min allra första stickade tröja är färdig! Halslinningen har jag fått maska av två gånger, vilket kändes lagom surt när jag äntligen fäst sista tråden och försökte trä tröjan över huvudet – för att inse att den fastnade där. Det var bara att riva upp och sticka om. Men nu är den alltså färdig. Helt färdig. Och den glider lätt över huvudet! Jag hade önskat att ärmarna var lite längre, för ökad mysfaktor, men jag är nöjd. Nöjdnöjdnöjd.

(jag älskar att bilderna är så oerhört dåliga och stökiga och oredigerade. hejdå foto. jag kommer inte att sakna dig.)

2011-07-26T15:44:00.001+02:00

lyssnar till Sara Stridsbergs sommarprat
tycker om hennes sätt att måla berättelser, och väva in dem i varandra

fina stunder:

2011-07-24T11:34:00.000+02:00

när D utbrister "Bowling!" vid frukosten och sedan skjuter iväg en äggbit mot en annan

om ilska

2011-07-22T13:45:00.007+02:00

går runt med en odefinierbar klump av ilska i kroppen

oftast uttrycker den sig genom gråt

långsamma tårar och ett mantra som säger jagvetintejagvetintejagvetinte

jag har aldrig förstått mig på ilska

inte trott att jag kan bli arg

men jag är nog arg. jättearg.

på att jag inte får styra mitt liv. (eller får jag det? är det värt konsekvenserna?)

på att jag känner
att jag inte kan styra mitt liv.
jag är arg på allt som hänt. alla svek, alla tårar, alla likgiltiga blickar, allt.

så jävla arg.

och så oerhört tacksam. det pendlar lite. mycket.

det är nog där jagvetintejagvetintejagvetinte kommer in i bilden

jag hänger inte riktigt med

och framförallt,

vet jag inte riktigt vad ilska är

eller hur man är

arg

så jag gråter

2011-07-21T20:12:00.002+02:00

hej

det här är en plats i världen

jag gett mig själv

för att jag är bra