gav mig själv en riktig mysstund med scones, te och emil jensen på hög volym efter att ha lagt många timmar på historia. så kommer glöm en dröm, och hur gott menad textraden "ingen spricker av att ta i, du spricker bara om du låter bli" än är, kan jag inte låta bli att bli provocerad. för nog fan kan man spricka av att ta i. man kan spricka så himla mycket.
jag vet inte hur jag ska ta mig vidare, jag har så mycket jag vill säga på det här ämnet. om hur ont det gör att göra för mycket. om hur förstörd man kan bli. om hur mycket man kan hata sig själv. ja, hata. och veta att det är idiotiskt och därför hata ännu mer. jag har fått mina känslor förminskade så många gånger av andra, och förminskat dem än fler gånger själv; för ingen spricker av att ta i. det som inte går att peka på finns inte.
men det fanns ju. jag sprack. av att ta i. och jag har precis återhämtat mig så mycket att jag kan tänka tillbaka på det utan att få ångest. det är en farlig fälla, att tro att man kan göra hur mycket som helst bara man bryr sig, bara man tycker det är roligt. engagemang är något fantastiskt, jag talar verkligen inte emot det, men man kan bry sig för mycket. man kan bry sig långt mer än vad som är hälsosamt, och andra kan utnyttja det utan att veta att de utnyttjar det. det är förfärligt lätt att falla in i ett mönster där man ger mycket mer än man får tillbaka. och det kan bli skadligt. det var det för mig. i mitt fall var det mycket annat som spelade in också, men det som verkligen hände var att jag sprack. av att ta i.
nu vore antingen en mer strukturerad och eftertänksam fortsättning, eller en bra avslutning på sin plats. men jag vet fortfarande inte riktigt hur jag ska få fram det, så jag låter bli. ta hand om er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar