28 september, 2011

lite allvarlig överkänslighet

gav mig själv en riktig mysstund med scones, te och emil jensen på hög volym efter att ha lagt många timmar på historia. så kommer glöm en dröm, och hur gott menad textraden "ingen spricker av att ta i, du spricker bara om du låter bli" än är, kan jag inte låta bli att bli provocerad. för nog fan kan man spricka av att ta i. man kan spricka så himla mycket.

jag vet inte hur jag ska ta mig vidare, jag har så mycket jag vill säga på det här ämnet. om hur ont det gör att göra för mycket. om hur förstörd man kan bli. om hur mycket man kan hata sig själv. ja, hata. och veta att det är idiotiskt och därför hata ännu mer. jag har fått mina känslor förminskade så många gånger av andra, och förminskat dem än fler gånger själv; för ingen spricker av att ta i. det som inte går att peka på finns inte.

men det fanns ju. jag sprack. av att ta i. och jag har precis återhämtat mig så mycket att jag kan tänka tillbaka på det utan att få ångest. det är en farlig fälla, att tro att man kan göra hur mycket som helst bara man bryr sig, bara man tycker det är roligt. engagemang är något fantastiskt, jag talar verkligen inte emot det, men man kan bry sig för mycket. man kan bry sig långt mer än vad som är hälsosamt, och andra kan utnyttja det utan att veta att de utnyttjar det. det är förfärligt lätt att falla in i ett mönster där man ger mycket mer än man får tillbaka. och det kan bli skadligt. det var det för mig. i mitt fall var det mycket annat som spelade in också, men det som verkligen hände var att jag sprack. av att ta i.

nu vore antingen en mer strukturerad och eftertänksam fortsättning, eller en bra avslutning på sin plats. men jag vet fortfarande inte riktigt hur jag ska få fram det, så jag låter bli. ta hand om er.

de små ögonblicken

litet brev i postlådan och varm annamage

26 september, 2011

med så mycket kärlek i famnen.

18 september, 2011

http://open.spotify.com/track/1evbM3HlofIcgtDnVxTKKD

Idag drömmer jag om ett par sista sommardagar. Solen i nacken och ett tält i en skog som börjar bli gul. Hösten verkade missa det i år; färgparaden. Eller så var det jag som missade övergången. Oavsett är det blött och mustigt nu. Jag sitter inne med vantar och halsduk, plöjer bok efter bok. Nu ska jag skriva en historieuppsats - den första av mina sista. Äntligen ska gymnasiet ta slut.

16 september, 2011


I söndags pysslade jag fram ett födelsedagskort till min kära mamma. Jag visste att jag läst om någon spännande teknik på 365 saker du kan slöjda, så jag försökte leta upp den - sedan klippte jag sönder en nål och satte igång. Med att quilla. Eller quillningen. Eller hur sjutton man nu ska böja ordet.

11 september, 2011

värmande och avskärmande

Besökte E och Glimåkra idag. Stugorna låg på rad i fin idyll, rummen andades värme och gemenskap. Önskade lite inom mig att jag också kunde vara där och dela det, i år, nu. Tillhöra en stuga där skrivarna bor; andas värme och gemenskap med dem. Frodas i den lilla bubblan som skolan skapar, växa i mitt skrivande, i mitt jag, i mitt hjärta.

Just nu är mitt hjärta ganska tunt och litet. Tunt och slitet. Det blir väl så när mycket går i kras på samma gång. Saker att tycka om blev saker att inte tycka om (och i det här fallet är de flesta sakerna människor) (eller situationer) och nu försöker jag hitta nya saker att tycka om. Under tiden måste jag ta igen det jag inte klarade av förra året – därför, tunn och sliten. Kropp hjärta själ.

Men jag läker. Och växer. Och är så innerligt tacksam för all skit jag hamnat eller försatt mig i.

06 september, 2011

02 september, 2011

 



Köpte tuschpennor och litet blankt block för 2,60 € i en av Kinabutikerna. N köpte prinsessmålarbok och sedan satt vi på balkongen och målade. Det är så fint när det är det allra simplaste som ger mest.