02 oktober, 2012

om ovärdighet fyra månader senare

fönstret är ogenomträngligt svart när jag tittar ut
vill ändå dyka in i det. dyka bort.
lägga så många mil som möjligt mellan nu och här
kanske en resa till söderhavet? nuvarande mil räcker visst inte. kanske en avklippt värld på andra sidan jordklotet, kanske då, kanske finns frågan då, kanske en liten stilla undran i alla fall
Hur har du det?

kanske en hård kram på flygplats, kanske lite vad jag har saknat dig och lite wow vad du är modig och vilken resa och vilket äventyr och yttepyttelite JAG ÄR SÅ JÄVLA STOLT ÖVER DIG

kanske lite sånt liksom. lite sånt drömmer jag om, gråter jag om ikväll.


(det finns så mycket att gråta för
så många slag man inte orkar springa undan för
man tror liksom att, man är naiv nog att tro att
man på något vis
är värdefull

att det finns något att vara stolt över, ja, till och med älska)