värmande och avskärmande

Besökte E och Glimåkra idag. Stugorna låg på rad i fin idyll, rummen andades värme och gemenskap. Önskade lite inom mig att jag också kunde vara där och dela det, i år, nu. Tillhöra en stuga där skrivarna bor; andas värme och gemenskap med dem. Frodas i den lilla bubblan som skolan skapar, växa i mitt skrivande, i mitt jag, i mitt hjärta.

Just nu är mitt hjärta ganska tunt och litet. Tunt och slitet. Det blir väl så när mycket går i kras på samma gång. Saker att tycka om blev saker att inte tycka om (och i det här fallet är de flesta sakerna människor) (eller situationer) och nu försöker jag hitta nya saker att tycka om. Under tiden måste jag ta igen det jag inte klarade av förra året – därför, tunn och sliten. Kropp hjärta själ.

Men jag läker. Och växer. Och är så innerligt tacksam för all skit jag hamnat eller försatt mig i.