18 november, 2011

om att vara den man springer förbi; struntar i

Inte så mycket värderande tankar, men ifrågasättande. Känner mig liten och obetydlig. Jag håller människor nära, så himla tätt inpå, så precis intill. Och blir lika ledsen varje gång jag känner att det inte är ömsesidigt. Vet inte om jag är en sådan som låter mig trampas på, eller någon som tror på förlåtelse. Min godtrogenhet har slagit mig i magen många gånger. Jag vill inte mer.

Det här kanske är ett tillfälle i livet då jag borde lämna allt och börja på nytt. Jag har så svårt att se någon framtid. Samtidigt känner jag inte att bollen ligger hos mig. Om de träffade inte känner sig träffade så finns det väl inget kvar. Det är synd. För jag har värdesatt er så himla mycket. Förstår inte varför det verkar vara så lätt att sluta bry sig om mig. Jag funkar inte så. Jag bryr mig löjligt mycket även efter att jag sagt upp kontakten. Men det är väl någon defekt jag har.

Jag är nämligen en sån som ända in i det sista tror på den genuina vänskapen.

2 kommentarer:

  1. jag hoppas att du inte tycker att jag är en av dem som bara springer förbi. för jag bryr mig om dig.

    SvaraRadera
  2. Känner igen mig så. Så trött på att människor glider bort. Svårt att lita på att folk bryr sig. Vill ha vänskap där man klarar av att visa att man tycker om varann och att höra av sig. Hoppas vi hittar sådana vänner i våra liv.

    SvaraRadera