active
alkohol
att läka
bild
böcker
det är okej att känna
dikt
engagemang
feminism
fika
fina stunder
höst
ilska
insikt
inspirerande
inuti
konsumtion
kort
krig
kör
ljus
lycka
läggsöm
musik
natur
pyssel
pärlor
quilla
resa
samhälle
scouting
scribble project
sjunga
skrivande
sol
sorg
stickning
stress
symaskin
tankesnurr
te
tramserier
tuschpennor
utbrändhet
vattenfärg
vegan
vinter
vänskap
värme
vår
20 december, 2011
intermezzo
Börjar med ett par ord, slutar. Suddar. Så trevande. Låter mig distraheras. Skriver om övergödning och språngskikt istället för om Moa och Linnea. Det är ju om dem jag vill berätta. Läser artiklar och ser dokumentärer, vill påverka, engagera. Vågar inte riktigt ta den platsen. Det är obekvämt, meningsskiljaktigheter - obekvämt. Och vem orkar med Obekvämt. Inte svensken, inte Sverige. Vill inte vara en av alla dem som nedvärderar Sverige, inte ha den tonen. Vill ha ett forum där rätt skrivande får rätt plats. Poesi, diktande, politiskt, vardagligt, inspirerande. Inte spreta, förvirra läsare. Inte skriva fler korta meningar, med bisats. Åk till Berlin istället Anna. Gör färdigt skitskolan och Åk.
Läs mer:
tankesnurr
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ibland vill man så mycket att man inte vet var nånstans man ska börja. Vad man ska lägga sitt krut på, när man ska höja sin röst. Om det är utförsäkringarna av de sjuka, 50 miljoner flickor som inte får gå i skolan, köttindustrin eller svälten på Afrikas horn som är värt ens uppmärksamhet. Jag kan bli helt passiv. Och sitta på bussen. Stirra tomt framför mig. En av alla andra svenskar. En av alla dessa slackerister som släcker lampan på earth hour men har den tänd alla andra dagar. Sådan som man absolut inte vill vara. Men så lätt blir. Att vara aktivist handlar så mycket om mod och uppoffring. Att säga sin åsikt när det skulle vara så mycket skönare att klä sig i tystnaden. Att välja bort julköttbullarna och veta att detta kan komma att starta en diskussion. Att räcka upp handen på lektionen när läraren kläcker ur sig en ogenomtänkt könsrollsbevarande åsikt. Det är obekvämt. Iallafall i Sverige. När jag var i Berlin åt vi mest vegansk mat och jag gjorde dreadlocks. Hade rutig skjorta och blommig sammetskjol, samtidigt. Slog oss ned bredvid en hemlös och skrev dikter på caféer. Det var så mycket enklare där, på något sätt. Berlin, har du varit där? Annars tror jag nämligen att du kommer älska det. Kanske är det lättare att våga brinna lite, några breddgrader längre ner.
SvaraRadera