tankar i berlin

En liten tecknad fredsduva som flyger. Några meter bort skriker orden White need no colours, slarvigt sprejade på en bit av den mur som aldrig revs - för att vi aldrig får glömma. Jag tappar fattningen, magen knyter sig. Glömmer bort hur solen steker och staden gör mig lycklig. Någon har tejpat upp ett fotokollage. Imagine a world without barriers är diffust skrivet ovanpå, och bilden av hotfulla skuggarmen som övergår i blomma berör mig djupt. Än en gång är det så tydligt vad jag vill och ska ägna min tid åt. Det är kreativiteten och mångfalden som gör mig så kär i staden. Det är de öppna, tillåtande ögonen som jag vill vara en del av: förmedla vidare: göra till norm. En värld utan barriärer. Jag föreställer mig den. Duvan som får flyga och landa där den vill, alltid vara välkommen. Det vita som bara är. En färg intill det svarta, det bruna gula röda. Jag föreställer mig det. Givandet och tagandet. Toleransen. Och sakta kan jag komma tillbaka till solen. Känna den svaga brisen från kanalen och kittlet från myran som kryper innanför byxbenet. Det finns så många som vill göra det här möjligt. Så många som delar min önskan. Jag sluter ögonen och är tillbaka i tanken: allt är möjligt.