solsvedd hud under bomullsmjukhet
havet rullar in, jag ryser av ljudet
välbehag
välbehag
det är svag bris och svaga färger
smälter in i varandra, jag försöker urskilja men
allt hänger samman
så trolskt på något vis, en stilla dans i första sommarnatten
vimpeln vajar sakta
nästan övermäktigt
att finnas till
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar