Angående diskussionen om att engagera sig. Jag förstår verkligen vad du menar. Tyvärr vill det sig ofta som så, att det står mellan att vara svart eller vit. Det krävs verkligen ryggrad för att våga stå på sig och gå den vägen man vill. Att vara aktivist, eller bara öppna munnen i en fråga gör ofta att andra tillskriver en ett mycket större ansvar, än det man först gapade över. Att påpeka att vi kanske skulle ha en dag i veckan med vegetarisk mat hemma, slutar ofta i en diskussion om någonting som jag gör i min vardag som inte är speciellt bra för miljön, glömmer släcka lampan i hallen när jag går hemifrån etcetera. Som hon skriver i artikeln, så är det inte medvetenheten det är fel på. Det är empatiförmågan och latheten. Man vill inte konfronteras med att man faktiskt skulle kunna ändra sitt levnadsmönster, om man ville. Att inte äta kött på en fin middag är detsamma som att välja alkoholfritt på en stor fest. Det sticker folk i ögonen. För alla vet, att det egentligen är det rätta. Vegetarianer och nykterister blir utan att själva ha valt det, provocerande för sin omgivning. Åh. Jag skulle kunna skriva en uppsats om det här. Inte min mening att uppta läsutrymme på din blogg men ja, som du skrev. Varenda kotte borde bry sig, på riktigt.
Jag håller med dig, rakt igenom. Diskussionen vänds ofta åt fel håll, precis som du skrev om lampan. Jag vet inte hur många gånger jag fått höra liknande argument! Eller fått utpekat för mig andra världsproblem som jag inte gör något åt. Men jag håller fast vid att det är bättre att göra vad man kan åt något, än att inte göra något alls.
Skriv uppsatsen! Eller boken, eller krönikan. Jag vill läsa, och fler borde göra det. Och du får ta upp hur mycket läsutrymme som helst här, haha. Jag tycker om det.
Så himla läsvärt och sant.
SvaraRaderaAngående diskussionen om att engagera sig. Jag förstår verkligen vad du menar. Tyvärr vill det sig ofta som så, att det står mellan att vara svart eller vit. Det krävs verkligen ryggrad för att våga stå på sig och gå den vägen man vill. Att vara aktivist, eller bara öppna munnen i en fråga gör ofta att andra tillskriver en ett mycket större ansvar, än det man först gapade över. Att påpeka att vi kanske skulle ha en dag i veckan med vegetarisk mat hemma, slutar ofta i en diskussion om någonting som jag gör i min vardag som inte är speciellt bra för miljön, glömmer släcka lampan i hallen när jag går hemifrån etcetera. Som hon skriver i artikeln, så är det inte medvetenheten det är fel på. Det är empatiförmågan och latheten. Man vill inte konfronteras med att man faktiskt skulle kunna ändra sitt levnadsmönster, om man ville. Att inte äta kött på en fin middag är detsamma som att välja alkoholfritt på en stor fest. Det sticker folk i ögonen. För alla vet, att det egentligen är det rätta. Vegetarianer och nykterister blir utan att själva ha valt det, provocerande för sin omgivning. Åh. Jag skulle kunna skriva en uppsats om det här. Inte min mening att uppta läsutrymme på din blogg men ja, som du skrev. Varenda kotte borde bry sig, på riktigt.
Jag håller med dig, rakt igenom. Diskussionen vänds ofta åt fel håll, precis som du skrev om lampan. Jag vet inte hur många gånger jag fått höra liknande argument! Eller fått utpekat för mig andra världsproblem som jag inte gör något åt. Men jag håller fast vid att det är bättre att göra vad man kan åt något, än att inte göra något alls.
RaderaSkriv uppsatsen! Eller boken, eller krönikan. Jag vill läsa, och fler borde göra det. Och du får ta upp hur mycket läsutrymme som helst här, haha. Jag tycker om det.