försöker få ilskan att ebba ut
har inget konkret, bara en så stark olustkänsla
vill bort.

att se rött

de långa, röda solstrålarna
in genom ögonvrån
jag är tankelös, bara sitter på stenarna och följer vattnets rörelser
med blicken. det krampar lätt i huden runt högerögat
och den uppe på hjässan
så hårt åtspänd

andetag in, andetag ut

behöver varva ner fullständigt. varva bort spänningar i käke huvud
nacke och mage
fågelljuden och de flytande ränderna på vattenytan - öppnar möjligheten

kroppen blir tung, viljelös
sjunker sakta

bara andetag in, andetag ut

havsband: månstrand

solsvedd hud under bomullsmjukhet
havet rullar in, jag ryser av ljudet
välbehag
välbehag

det är svag bris och svaga färger
smälter in i varandra, jag försöker urskilja men
allt hänger samman

så trolskt på något vis, en stilla dans i första sommarnatten
vimpeln vajar sakta
nästan övermäktigt
att finnas till

vandra fritt

med huvudvärk och tungt hjärta idag
sov ändå tio timmar. plus den där extra timmen av morgongos
behövde det så himla mycket, och behöver ännu mer
det blev lite för lågt på lägret stundom.

släppa taget och falla till marken: fosterställning

men solen värmde så gott, och enkelheten, som alltid
ville inte vara inne idag, ville fortsätta livet så som där
där allt kretsar kring gemenskap, natur, mat och sömn
det basala

släppa taget och falla till marken:

försöker smälta hopplösheten
har lämnat iväg hjärtat igen och det är aldrig enkelt, men
nu är det på en helt annan nivå av svårighet
livsåskådningssnårighet

släppa taget:

sitter i fleecesovsäck och äter popcorn
ljuset är på väg bort, men färgerna har kommit tillbaka
det som händer händer

hjärtat, vandra fritt

trött och varm i soffa vid havet
imorgon mer jobb, cykeltur längs vattnet
mår så bra här

ögonlock

försökte rädda kroppen genom att krypa ner i fleecesovsäck på verandan och låta solen värma ögonlocken
ólafur arnalds verkade istället för lugnande, som så många gånger förr
          fast nya albumet, de andra är för mycket tvåtusenåtta, för mycket ångest och annat liv
är långt över gränsen såklart. har levt för intensivt för länge: är gråtig och svag och vill bara rymma
somnar nästan vid maten, huvudet i handen. känner inte ens huvudvärken, bara är tom
          tom men vill rymma. tom men vill ha torsdag, starka armar och busiga ögon
          tom men vill rymma in i dem
ser solglittret på vågorna om och om igen. försöker flyta med, försöker för mycket
vet att nästa vecka kommer vara för mycket och veckan efter ännu mer
försöker rädda kroppen genom att krypa ner under täcket och blunda bort

Am I in or am I out?

En liten berättelse om Kraków.

nu lyser månen istället för solen
jag sitter fortfarande ute, lyssnar på bo kaspers orkester och njuter av lugnet