(började med melankoli och slutar med sinnesro. älskar hur totalt jag lyckats vända på mitt liv)

Sonat till Miriam lämnade mig med melankoli i bröstet, trots att slutet var ljust. Över hela boken låg ett lätt skimmer, precis de färger luften bar igår. Kallt och varmt på samma gång, mjukt. Berättelsen var vacker, men jag distraherades av språket. För många adjektiv, lite för smäktande, och det verkar som att det smittat av sig.

Men blev väldigt sugen på att som Adam fara till en gammal stad, sitta i vårljus på parkbänk och notera detaljer. Med penna och papper. Kanske te på termos. Vandra runt på upptäcksfärd utan sällskap. Ha sällskapet inuti.

Jag arrangerar om min berättelse på anslagstavla. Alla stycken kommer nog att strykas: byggas om. Det börjar bli vår nu, och det känns i hela kroppen.

Vill hänga upp den på väggen, sinnesron.

Solen har tittat fram. Jag riktar huvudet mot himlen och sluter ögonen. Låter den nå mig i ögonvrån när jag är ute och springer. Kisar när jag sitter på trädäcket och läser. Kan inte sluta le.

Emma har varit här, och vi har gottat ner oss i Harry Potter. Alla filmer minus två och nu har jag dessutom läst om de två första böckerna. Och tittat på en väldig massa intervjuer med skådespelarna på youtube, jag vet inte riktigt vad som flugit i mig. Men fint är det. Just nu tar jag dock paus och läser Sonat till Miriam. Adam har begett sig till Krakow och om en månad är jag också där. Det är också fint.

Jag hade mer på hjärtat men började prata med en fin vän och nu är klockan mycket, så det är bäst att jag sover lite istället. En stor kram till den som vill ha den.

SNÖDROPPAR

om omirakel och litteraturkärlek

Ranelid dödar det vackra i spoken word och poesi i allmänhet. Försökte vara Emil Jensen med brinnande själen och sköra orden, lyckas bara med upprapningar av egna slitna aforismer. Tur att det finns havreglass och varma hallon att lappa litteraturhjärtat med.

stjärtevärmande

lite nördig lycka när det dimper ner tre par strumpor och lite annan ull i brevlådan.

hjärtevärmande

flyter runt på internetvågor och inspireras så otroligt. alla själar som brinner, som aktivt jobbar för något istället för mot något. den styrkan är så fantastisk. och det fantastiska är så kraftfullt.

allting finns inom oss. vi kan vi kan vi kan.

började precis prenumerera på dikter, en gång i veckan ska de dimpa ner i mejllådan och kasta mig in en annan värld. ser fram emot det. just nu är det nog mest dags att sova, huvudvärken är inte nådig.

framtidsplaner och en buss som inte kom
mina converse läckte slask, hela staden var slask
trampade på ändå

fina ord och upphöjda drömmar
falafel på det.
staden så annorlunda, något avig
binder inte mig längre
allt är lämnat bakom

det fanns en tid med fivefingers på kullersten
en tid med popcorn för hungriga magar och en alltid olåst dörr
en tid för ivrigt skrivande på uteliggarbänken

         en tid för håltimmesömn på heltäckningsmattan
         en tid för gnagande ångest och undvikande blickar
         en tid för spyor på toaletten

det fanns en tid med särskrivningsletande och fruktpauser
evig inspiration och kreativitet och skratt och glädje
det fanns en tid för allt det där

men det är lämnat bakom
binder mig inte längre

jag vandrade med blöta skor mot stationen
tog tåget
hem

om att hålla värmen när allt är is

ullunderställ och smälta vantar, scoutvänner, värmande linssoppa, eld och rök och stinkande kläder
smällar man får ta. så underbart, luften, kylan, skratten
hasade fram över isen, skvatt till när den knakade och fascinerades när den avslöjade sitt djup
trängde bort de högljudda fyrhjulingarna som störde friden
ändrade planer och därefter planlöshet. bara lugnet, nuet, viet
(har jag sagt att jag älskar det?)

-<->-<->--<->-<->-

månen fick träden att kasta skuggor längs vägen
jag cyklade hem med skadat knä
och andedräkten frös till is på kinderna

du ska trampa vasst

grus i skon.
som en kompanjon, en följeslagare
du ska trampa vasst, du bedragare

tystnad som lämnas kvar
tystnad, allt jag har

långa vandringen mot bättre liv
ge upp, arma krake, du saknar driv

grus mot häl mot fot mot tå
stora fötter, skor för små

hjärtat, en skuldtyngd låntagare
förmultnar sakta, blir svagare och svagare

hoppet, en ettrig gnagare
slår hål och horisonten,
allt vagare

du ska trampa vasst,
du bedragare

gungar till kings of convenience och njuter av livet lite till
har fruktansvärd huvudvärk, kanske på grund av ändrat synfel, kanske på grund av annat
men det är okej. jag har ytterligare en fin helg framför mig.

självdisciplin

När man inte gör spanska kan det se ut så här.

våra oköttsliga lustar

hittade finaste vegetariska/veganska bloggen. här.

ohederligt stulen bild. men så sann.

åh, vilken fiiiiin jacka! och den och den och den, förgiftade en hel värld

så fruktansvärt kallt ute. andetagen hann inte mer än ut genom munnen innan de frös fast i halsduken. inser att jag verkligen borde köpa mig en ordentlig skaljacka. men efter att ha sett dokument utifrån om textilindustrin känns det inte särskilt lockande att lägga en enda krona på något som har med tyg att göra. jag blev så otroligt illa berörd. inte för att jag trodde att saker sköttes på ett snyggt och hållbart sätt, den illusionen har redan raserats i så många andra sammanhang att jag slutat tro – men det var ändå så mycket värre än jag kunnat föreställa mig. den moderna tidens slaveri. hälsoförbryteri. köp ut land efter land, sko er på andras hälsa, andras liv, andras misär. det verkar vara standard.

att det verkar alltid vara så mycket värre än man vågar tro. blir så fruktansvärt arg på företag som rider på eko-trenden och struntar fullständigt i vad den står för. blir så fruktansvärt arg på myndigheter som värnar mer om handeln än sina medborgare, sin värld. hur kan man tänka så smått?

så jag sitter och läser miljöpolicys från olika friluftsföretag. försöker hitta ett som är trovärdigt i sin hållbara framtoning. vet innerst inne att jag kommer bli grundlurad. gick ju trots allt media.

efter det här är det bara second hand och svindyrt ekocertifierat som gäller. man får göra vad man kan, bit för bit. människa för människa.