sol och slitna fasader i krakow
allt har krackelerat, och jag, jag ligger utslagen på soffan i gott sällskap
förväntningar i magen. och ljuvlig linssoppa.

nu:

stjärntak och porlande vatten
huden lite svedd, rödaktig, öm
våren är här.
våren är här och vi prioriterar lister framför min framtid

under stjärntak kan man inte känna sig oälskad
lugnet i det oändliga. försöker hitta ron innan sällskapet kommer

saltet smälter sakta in i huden

vattnet i stadig rytm
vaggande, lugnande, strömmande
stjärnorna så stilla

sitter tyst och bara

"Vulnerability is our most accurate measurement of courage.”

fint talk om att våga vara sårbar. tycker det passar rätt bra så här när det står i tidningen om hur trasig man kan vara.

här finns en "uppföljare". om skam. båda är verkligen verkligen se- och tänkvärda.

var en tung och konstig dag igår. nystulen cykel innebar kaos och ett redan övermäktigt spanskaförhör blev inte bättre av nya sjukhusbesked. sedan världens snabbast tillagade pastasallad innan resa till malmö för jobbintervju. vädret var surmulet och jag var lika tung i magen. gick med släpande steg mot lokalen och som i ett litet mirakel hejdade en man mig minuten innan jag skulle knacka på. Sa att jag var vacker. svårmodet gled iväg lite och när jag skakade händer släppte lite till. de verkade väldigt fina och arbetsvillkoren var inte alls så eländiga som jag varit rädd för. är nu lovad en provvecka och hoppas det går bra. så åkte jag hem, fick ett berlinnej och tittade på sista avsnittet av Den sjungande trappuppgången för att släppa in lite glädje i magen igen. det fungerade. fast sen kom nya sjukhusbesked. och just nu känns det svårt att vända.

det handlar om makt, inte hår

jupiter och venus: yttrandefrihet och rätt att mobba

mild luft trots det stjärnklara
inatt möter venus jupiter och sverige pratar armhålor
för kvinnor sägs vara från venus och män från mars. venusberg och marsmänniskor verkar debatten vara fylld av i alla fall
          de hävdar sin rätt att tala fritt
          använder den för att kränka och håna
"Om min flickvän hade haft hår under armarna hade jag slagit henne" Tre likes på det.
          ofräscht äckligt vidrigt osexigt skabbigt flatigt *spyr*
hela tiden tillbaks till ruta ett: kvinna ska leva för att behaga man
hela tiden tillbaks till ruta ett: har åsiktstourettes och måste skrika ut vad jag tycker. yttrandefrihet! vi har yttrandefrihet!
                    förlåt mig men jag missade när yttrandefrihet blev synonymt med att mobba.
intill upprorsbilderna länkar facebook hyvelreklam
venushyveln, använd venushyveln
          venus möter jupiter och luften är mild
          sverige pratar armålor: bråkar om rätten till sin egen kropp

vårglädje

blundar i vårsol och är ganska lugn inuti
luktar rök igen. jackan hänger ute på vädring igen.

det blev ingen löptur, slog mig att det stod scouter på schemat istället.
idag bakade vi. chokladbollar, skrabbelucker och pinnbröd. de sistnämnda delvis i ugn (en scout löser svårigheter med gott humör!) fina grejer! och så lekte vi. pepparkaksgubbeleken och lite hederlig tagen, stor som liten sprang. också fina grejer. scouter är fina grejer helt enkelt.

snart tänker jag fortsätta skriva lite på mitt projekt. ska bara njuta lite till av solen först, innan jag går in i berättelsens sorg och saknad.

skickar ansökan efter ansökan
gnager i bröstet när jag läser böcker om ensamhet (alla verkar handla om ensamhet)
men läser egen text högt på ett bibliotek och får en ny bok (ursäkta att man vill bli lite älskad) och blir glad av uppriktiga uppmuntrande leenden. låter texten ta plats. tänker att jag nedvärderat mig själv så många gånger så många år så nu ska jag inte. det fungerar ganska bra.

blir intervjuad om utbrändhet. vågar inte själv ta ordet i mun. känner fortfarande misstron. min egen, och alla andras. för inte kan någon så ung som jag. inte på riktigt. snart ska det ut i tidningen. jag har nog ändrat mig. vill inte, vet att det inte kan säga det jag vill säga, inte på fyratusen tecken. tre helvetesår och en försoning på fyratusen tecken. snart i en tidning nära dig. heh.

försöker hålla fast vid glädjen; framför allt vid två människor som bor i glimåkra. kan inte låta bli att fundera på vad som hänt om jag också gått där, som jag ville. och minns plötsligt att jag levde ett annat liv då. i tvåsamhet. då när det var ansökningstider förra gången. känns konstigt att tänka så.

imorgon ska jag springa hårt och långt. det är nästan det enda man kan göra med riktigt jävla intensiv huvudvärk. men! nya glasögon, snart på ett huvud nära mig!

http://open.spotify.com/track/711zzSv5q7RVG546Xj59xN

Satt ute i solen och gjorde självdiagnosen i spanska (resultat väldigt mycket över förväntan, så lite som jag ägnat mig åt den de senaste veckorna), läste sen ut lite bok. Jag har läst den väldigt sakta, men behöver nog ändå läsa om den för att kunna göra den rättvisa. Känns som att den innehåller så mycket mer än orden. Fin är den också, rent fysiskt.

Och sen tog jag fram symaskinen och omvandlade ett spanskt second hand-fynd till shorts, lagade ett annat spanskt second hand-fynd och trollade bort den förskräckliga utsvängdheten på en mysig tjocktröja. Kände mig fortfarande rastlös efter detta, och skrev lite på mitt projekt. Och sen gick solen ner och jag förvånades över hur långdragen dagen hade känts, trots att jag var ganska sysselsatt. Nu känner jag att det här är lite världens mest ointressanta text, så jag slutar. Är bara lite stolt över att jag var produktiv.

en ljuskanon rakt i bröstet

hade en så otroligt fin dag idag. jag åkte till malmö för lite hederliga bytesaffärer och skrivande, åt vegansk semla (himmel!) på kafé agnez och satt sedan kvar och skrev skrev skrev. när innergården legat i skugga för länge gick jag ut igen, bort till solen bakom centralstationen med ett alldeles saligt sinne. satte mig på en stenskulptur och slog upp datorn för att fortsätta skriva. lyssnade mest på musiken, och det inre, lyckliga. jag kan inte beskriva det, solen så stark, rakt i ögonen, och allting bara harmonierade. så djupt välbefinnande. sån djup lycka.